Tiiiiisdag
BEEP BEEP BEEP...klockan ringde och siffrorna indikerade 05:45 am, ahhh...javisst, jag skulle köra en sväng till flygplatsen på morgonen...snoozade och lade mig igen, RING RING, Lisa ringde 2 minuter senare och väkte mig. Lite mer vaken, och efter en andra snoozning drog jag på mig lite kläder och väntade in ekipaget.
06:06 am var de utanför, jag intog förarplats och drog iväg. Strax efter 06:20 var vi på I-93 south, morgontrafiken var tätare än jag väntade mig men jag navigerade vant åt vänster i filerna mot Car Pool lanen, efter ett par minuter i den var det dags att masa sig 3-4 filer till höger igen, för att plasera mig mot avfarten till Logan International airport. Efter en färd genom en tunnel var vi plötsligt norr om Boston, tog av mot flygplatsen och lade mig i filen mot avgående flyg. Terminal B var det som stod på schemat, och efter att ha undvikit krockar med diverse morgontrafikanter bromsade jag in bilen. Mia steg ur bilen och in i terminalen mot hennes 1 vecka i CA, lyx! Jag och Lisa vände åter mot de sömniga förorterna som vi kallar hem.
06:55 var jag utanför huset, steg in, drog iväg ett "No computers in the morning Nick" till den äldre drummeln, och masade mig upp för att väcka den yngre odågan. Satte på en kastrull gröt och tog en knäcke macka. Efter att ha blivit avlöst från ansvaret att ta ongarna till skolan och avnjutit min gröt framför datorn begav jag mig mot en källare med fuktskador i taket.
Väl där, efter att ha yrt in som en höststorm och spridit ut diverse skol relaterade papper på golvet (eller så skulle man kunna tro då det är en satans röra på det rummet, iofs inte värre än min) välkommnade jag Dess med ett "godmorgon söta flicka" från min sida, eller nått liknande kan jag tänka mig. Efter att ha fått värsta killerblicken mot sig hoppade jag ner i sängen och gömde mig under täcket medans Dess åter vände uppmärksamheten mot den glödande datorskärmen där diverse olagliga nerladdningar tog plats.
När väl hon, Dess, lyckats slita sig från datorn efter mången om och men, gick vi igenom lite av hennes läxa, artikel läsande med tillhörande uppgifter. Som vanligt briljerade fröken Legetth i närvaron av en sådan episk insperationskälla som mig själv, och jag behövde knappt rätta henne (i vänlig och artig ton förståss) mer än en handfull gånger. Hennes tacksamhet över min hjälp fick mig att rodna och mitt hjärta hoppade över ett slag, därefter bestämmde hon sig för att bryta morgonens "el naturell" look mot något mer uppiffat. Jag slöt ögonen och försökte få in lite vila för att inte allt för mycket hänföras av denna femenina ritual man brukar kalla "sminkning".
En stund senare kom ingen mindre än Lisa över! Och som det stod skrivit i stjärnorna var det dags för en walk down memory lane, eller snarare en promenad in mot byn. Lexington måste ha anat de tre musketörernas intåg för gatorna och trottoarerna lös med folks frånvaro, väl bakom handelkomplexet i mitten av byn tågade vi in mot kaffedrickarnas mecka, Starbucks. Där inne blev det en kopp Java för mig, extra stor, men lite socker, kanel och mjölk i, kan låta suspekt men smakade lite "juligt" den kalla dagen till ära.
Efter att ha suttit en 20 minuter på en fågelbajs förorenad bänk valde vi att åter styra kosan mot Dess tillhåll, och efter en obetydlig stund (i förhållande till den uppskattning jag känner utöver att ha äran att fått lära känna en sådan underbar människa som Dess) av gång stod vi utnaför en vinröd Volvo vars förarsäte intogs av Lisa som styrde ekipaget hem mot Concord.
Jag och Dess valde, efter att ha hämtat mitt färdmedels upplåsningsmeckanism i hennes lya, att inta lunch i min kåk. HIMMEL OCH PANKAKA! Mitt utbud av mat och konfektyr var pinsamt lågt, "in i bilen kvinna vi ska till mataffären!" hojtade jag och slängde på mig en tröja för att skydda mot kylan och kastade mig ut i bilen. Väl i affären tog jag hand om Delikatess disken medans Dess, som en gudinna, skötte resten av inhandlingen utan minsta tvekan. Väl hemma blev det lunch och smoothies i vanligt manér.
Lite lullande efter maten senare var det dags lämna av ängeln vid min sida hemma hos sig, och för mig att hämta äldsta bråkmakaren på skolan. Efter det skulle det bli bibloteks besök, men han hade blivit av sitt kort (jippie!) så jag slapp, inte utan att ha lagt på 25 cent i automaten till bilen (surt :( ) men lite mer tid hemma innan jag ska till skogen kanske inte är fel.
Nu ska jag lämna min trygghet framför datorn i förmån till lite läsandes i skogen i concord medans jag väntar på att han har övat sin Oboe.
Puss hej, jag har inte ätit levarpastej.
06:06 am var de utanför, jag intog förarplats och drog iväg. Strax efter 06:20 var vi på I-93 south, morgontrafiken var tätare än jag väntade mig men jag navigerade vant åt vänster i filerna mot Car Pool lanen, efter ett par minuter i den var det dags att masa sig 3-4 filer till höger igen, för att plasera mig mot avfarten till Logan International airport. Efter en färd genom en tunnel var vi plötsligt norr om Boston, tog av mot flygplatsen och lade mig i filen mot avgående flyg. Terminal B var det som stod på schemat, och efter att ha undvikit krockar med diverse morgontrafikanter bromsade jag in bilen. Mia steg ur bilen och in i terminalen mot hennes 1 vecka i CA, lyx! Jag och Lisa vände åter mot de sömniga förorterna som vi kallar hem.
06:55 var jag utanför huset, steg in, drog iväg ett "No computers in the morning Nick" till den äldre drummeln, och masade mig upp för att väcka den yngre odågan. Satte på en kastrull gröt och tog en knäcke macka. Efter att ha blivit avlöst från ansvaret att ta ongarna till skolan och avnjutit min gröt framför datorn begav jag mig mot en källare med fuktskador i taket.
Väl där, efter att ha yrt in som en höststorm och spridit ut diverse skol relaterade papper på golvet (eller så skulle man kunna tro då det är en satans röra på det rummet, iofs inte värre än min) välkommnade jag Dess med ett "godmorgon söta flicka" från min sida, eller nått liknande kan jag tänka mig. Efter att ha fått värsta killerblicken mot sig hoppade jag ner i sängen och gömde mig under täcket medans Dess åter vände uppmärksamheten mot den glödande datorskärmen där diverse olagliga nerladdningar tog plats.
När väl hon, Dess, lyckats slita sig från datorn efter mången om och men, gick vi igenom lite av hennes läxa, artikel läsande med tillhörande uppgifter. Som vanligt briljerade fröken Legetth i närvaron av en sådan episk insperationskälla som mig själv, och jag behövde knappt rätta henne (i vänlig och artig ton förståss) mer än en handfull gånger. Hennes tacksamhet över min hjälp fick mig att rodna och mitt hjärta hoppade över ett slag, därefter bestämmde hon sig för att bryta morgonens "el naturell" look mot något mer uppiffat. Jag slöt ögonen och försökte få in lite vila för att inte allt för mycket hänföras av denna femenina ritual man brukar kalla "sminkning".
En stund senare kom ingen mindre än Lisa över! Och som det stod skrivit i stjärnorna var det dags för en walk down memory lane, eller snarare en promenad in mot byn. Lexington måste ha anat de tre musketörernas intåg för gatorna och trottoarerna lös med folks frånvaro, väl bakom handelkomplexet i mitten av byn tågade vi in mot kaffedrickarnas mecka, Starbucks. Där inne blev det en kopp Java för mig, extra stor, men lite socker, kanel och mjölk i, kan låta suspekt men smakade lite "juligt" den kalla dagen till ära.
Efter att ha suttit en 20 minuter på en fågelbajs förorenad bänk valde vi att åter styra kosan mot Dess tillhåll, och efter en obetydlig stund (i förhållande till den uppskattning jag känner utöver att ha äran att fått lära känna en sådan underbar människa som Dess) av gång stod vi utnaför en vinröd Volvo vars förarsäte intogs av Lisa som styrde ekipaget hem mot Concord.
Jag och Dess valde, efter att ha hämtat mitt färdmedels upplåsningsmeckanism i hennes lya, att inta lunch i min kåk. HIMMEL OCH PANKAKA! Mitt utbud av mat och konfektyr var pinsamt lågt, "in i bilen kvinna vi ska till mataffären!" hojtade jag och slängde på mig en tröja för att skydda mot kylan och kastade mig ut i bilen. Väl i affären tog jag hand om Delikatess disken medans Dess, som en gudinna, skötte resten av inhandlingen utan minsta tvekan. Väl hemma blev det lunch och smoothies i vanligt manér.
Lite lullande efter maten senare var det dags lämna av ängeln vid min sida hemma hos sig, och för mig att hämta äldsta bråkmakaren på skolan. Efter det skulle det bli bibloteks besök, men han hade blivit av sitt kort (jippie!) så jag slapp, inte utan att ha lagt på 25 cent i automaten till bilen (surt :( ) men lite mer tid hemma innan jag ska till skogen kanske inte är fel.
Nu ska jag lämna min trygghet framför datorn i förmån till lite läsandes i skogen i concord medans jag väntar på att han har övat sin Oboe.
Puss hej, jag har inte ätit levarpastej.
Kommentarer
Trackback
